Romeo & Julia Kören | Decamerone
166
portfolio_page-template-default,single,single-portfolio_page,postid-166,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-child-theme-ver-1.0.0,qode-theme-ver-10.0,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Decamerone

Fritt efter Giovanni Boccaccio / Idé & regi Benoît Malmberg tillsammans med Ensemblen

Låt oss samlas en sista dag för att roa oss med sång, dans och spel.
När den nya dagen gryr återvänder vi till Florens.

Decamerone är en rad dramatiserade noveller ur Giovanni Boccaccios berömda verk med samma namn interfolierade med sånger av den italienska 1500-talskompositören Orazio Vecchi m.fl.

Giovanni Boccaccio (1313 – 1375), författare, född i Florens utom äktenskapet och brukar kallas för novellens skapare. Boccaccio bosatte sig i Neapel där han skall ha förälskat sig i grevinnan Maria d’Aquino, som öppnade en ny värld för honom: hovlivet med dess kulturella odling. Här fann Boccaccio inspiration till att börja författa. Boccaccios mest berömda verk Decamerone (1353) är en samling berättelser med vilken han skapade novellgenren.

Ramhandling: Under digerdöden flyr tio personer undan Florens och isolerar sig för att inte smittas. För att lätta på tristessen berättar de tio berättelser per kväll i tio dagar. Det är dessa hundra berättelser  som är bokens främsta innehåll. Ide skarpt återgivna detaljerna målar Boccaccio fram alla slags erotiska äventyr och snedsprång såsom enfaldiga män som bedras finurligt av sina vackra fruar och kyrkans tjänare som dukar under för den sinnliga, syndfulla kärleken.

Orazio Vecchi (1550-1605) kompositör, född i Modena, studerade till munk vid Benediktinerklostret. Tog munkordern 1577. Vecchis mest kända verk är hans enda opera, L’Amfiparnaso (1597). Han var berömd för sina madrigaler och i synnerhet den nya form som fick samlingsnamnet madrigalkomedi – lättsam men dramatisk underhållning.

Idé och regi Benoît Malmberg
Kostym Karin Betz och Dramatens kostymateljé
Hår och mask Ensemblen

Pedagogiskt material

Decamerone vimlar av sköna, förföriska damer, lättlurade äkta män, förslagna köpman, hycklande präster och munkar, mäktiga kungar och sluga stalldrängar, alla tecknade med mästerlig hand, med överdådig humor, lätt ironi och mänsklig värme och berättarglädje. […] Bravo! Belissimo, säger vi i publiken. Så vackert för öga och öra och med gott humör berättas mestadels skabrösa historier av välsjungande sex herrar och sex damer i vackra dräkter. Till ackompanjemang av teorb och trummor rörde sig körmedlemmar graciöst omkring medan välljudet strömmade mot oss.
Leif A Jansson för Jönköpingsposten

Romeo & Julia Körens unga, friska och klangfulla stämmor, intonationsmässigt utan minsta vank, skapar en sonort gudibehaglig körklang man inte alltid upplever i körsammanhang.
Dag Lundin, Eskilstunakurriren

/…/en både underhållande och tänkvärd föreställning som är gränsöverskridande och som knappast kan inordnas i något fack. Det handlar i varje fall mer om musikteater än en regelrätt konsert, där körsång, sceniskt berättande och koreografi samverkar intimt. 
Hallands Nyheter

Med en omfattande musikalisk sångkonst utnyttjades renässanstoner, fransk barock och burleska folkvisor. Denna utsökt framförda musik användes samtidigt i ett sceniskt berättande om svartsjukesituationer och mustiga kärleksövningar. Mixen av sång, dans och teater i vackra kostymeringar krävde inga särskilda förkunskaper om Boccaccios novellsamling “Decamerone”. Allt var medmänskligt, från det sublima till det vardagliga, och såväl solon som ensemblesången höll högsta klass.” 
Lage Olsson, Barometern

LEKFULLT MED SUVERÄN PUBLIKKONTAKT […] Det speciella med Romeo & Julia kören är att man har utvecklat en helt egen musikalisk genre som förenar körsång, sceniskt berättande och koreografi. […] Resultatet är en lekfull föreställning, med suverän publikkontakt och med glimten i ögat. […] 

Romeo & Julia kören har mycket skickliga sångare, med en stor spännvidd i uttrycket från det lättsamt folkliga till högstämt sakrala. Men det är framför allt det sceniska berättande jag imponeras mest av. Sångarna/skådespelarna har en stark scennärvaro, räds inte att ta ut svängarna, och bjuda på burlesk humor. Det finns förstås, precis som hos Boccaccio, ett underliggande allvar. Berättelserna kan handla om hur man drar en dryg överklasstreber vid näsan, om kyrkans och maktens dubbelmoral, och inte minst finns här en tydlig feministisk vinkel, självklar i en tid då tvångsgifte och resonemangsäktenskap var vanliga, och kvinnans ställning helt underordnad. Det är en kul och annorlunda föreställning, full av glädje och sensualism.
Gregor Flakierski, Allehanda

PRESSBILDER

Klicka på respektive bild för att ladda hem den.

Högupplöst
Foto Urban Wedin

Webbild
Foto Urban Wedin

Högupplöst
Foto Urban Wedin

Webbild
Foto Urban Wedin

SPECIFIKATIONER

  • Scen: Flexibelt
  • Byggtid/rivtid: 3 / 1 (inklusive minimum reptid på scenen – 1 bygg/2 rep/1 riv)
  • Speltid: Flexibelt. Kan spelas med el utan paus.
  • Antal medverkande: 6-12 sångare + 1 musiker (ibland även körledare /regissör)
  • Ljud: Gärna god akustik. Annars kan ljudförstärkning krävas.
  • Belysning Vi turnerar utan egen belysning och utnyttjar de ljusmöjligheter som finns på plats lokalt. Om belysningsteknik finns tillgänglig önskas ljussättare/ljustekniker för att hjälpa till med en enklare ljussättning. En person behövs i det fallet för att ”köra” ljuset under själva föreställningen.
    Föreställningen fungera även med ett fast ljus.